Vi har som bekant två bassets i vår familj. För några år sedan stod det mycket i tidningarna om ”sönderavel” av flera hundraser, däribland basset. Tyvärr låg det mycket sanning i det, men det är enkelt att undvika att bidra till problemet.

Ibland kommer det larm om hundraser som fransk bulldogg, mops, chow-chow eller basset. Man kan t.ex. se det i den här artikeln från Metro 2009, där det står att flera hundraser idag har problem med ben, ögon och andningsorgan till följd av överdriven avel. Djurskyddslagen säger att djur inte får avlas så att deras funktion försämras, men det är en alldeles för generell skrivning, tycker många – däribland Johan Beck-Friis från Svenska veterinärförbundet.

Mycket av det som står i den korta artikeln är sant, men samtidigt är det inte lika illa i verkligheten som man kan få anledning att tro efter att ha läst texten. Det vet vi, som har bassets. Problemet handlar inte om avel över lag, utan om oseriösa uppfödare som avlar för kraftigt. En basset ska ju ha rynkor, annars är det inte en basset. Många som inte har djupare kunskaper om rasen tror också att den har för korta ben för att kunna gå ordentligt, men de glömmer att det är en drivande jakthund från början, även om de flesta bassets idag är familjehundar.

En ung bassett

En som vi i familjen har den största respekt för när det kommer till avelsarbete är Paula Sunebring, som har fött upp bassets sedan 80-talet. Hon skulle vilja se en utbildning för uppfödare, som skulle leda fram till en auktorisering. Anledningen är att hon säger till GP att nya och okunniga uppfödare är det största problemet. Därför hjälper det enligt henne inte med regler heller, för om kunskapen brister så kommer man ändå inte att förstå reglerna.

Nu kanske en del läsare tycker att det låter som Paula Sunebring ignorerar, alternativt förminskar, problemet med överdriven avel. Men så är det inte, snarare tvärt om. Hon har varnat för överdriven avel, och vad den kan få för konsekvenser, sedan åtminstone 1997. Det året talade hon på en konferens i Danmark, som riktade sig till uppfödare och hundentusiaster. Men hon fick ingen respons, säger hon till GP. Eftersom Sunebring deltagit på många hundutställningar, både som tävlande och som domare, har hon dock ett stort kontaktnät, och träffar många som arbetar med hundar på ett eller annat sätt. Första gången hon fick gehör för sina varningar var 2007, på en internationell konferens för utställningsdomare. Det var efter denna konferens som Svenska kennelklubben tog fram sina riktlinjer för avelsarbete.

När en hundras kommer på modet, vilket ju har skett med t.ex. fransk bulldogg, är det många ovana hundägare som skaffar den, och det kan oseriösa uppfödare utnyttja. Det här har ju inte hänt med bassets, i alla fall inte än, så därför är problemen mindre där, även om det finns oseriösa uppfödare oavsett vilkan ras man tittar på. Men när det handlar om en ras som har hängande öron, rynkor eller hudveck är risken alltid större.